Jag har ett sådant starkt minne av min mamma att hon inte hade hjärta att kasta en endaste växt. Om den så bara hade ett enda blad kvar så tänkte hon att den skulle gå att rädda med lite kärlek och omvårdnad.
Lite av det har jag i mig också. Inte på långa vägar lika mycket, men nog njuter jag när jag lyckas få en torr gammal pinne att skjuta nya blad. Dock tar jag mig inte an alla räddningsprojekt, för mig är estetiken alldeles för viktig. Jag står inte ut med att ha ett fönster fullt av räddningsprojekt. Det måste se lite fint ut också. Men jag har några rullvagnar från Ikea där jag fyller på med växter som står ”inne i depå” för att bli lite extra ompysslade.
Det fina med att använda vagnar är att de enkelt går att flytta fram till ett fönster om det skulle behövas.
Ett tips jag gärna delar med mig av är att kika bland sekunda växter i växthandeln. Ibland kan man göra rejäla fynd och hitta annars dyra växter för en spottstyver.
Den här vita Bougainvillean köpte jag för en tia på en sån där ambulerande växtmarknad förra sommaren. Det var ett par halvvissna kvistar som de slumpade bort. Jag klippte ned den direkt när jag kom hem och gömde den bakom en gardin. Denna vår har den fullständigt exploderat. Den växer och blommar som bara den!
Haha, jeg klarer ikke kaste dem hvis de ikke er omtrent døde eller kommer til å dø veldig snart. Jeg har en stygg men levende plante nå som jeg tenker å plante ut i bakgården. Som før i tiden, hvis man hadde kjæledyr man ikke ville ha lenger men ikke ville drepe, så kunne man ”gi dem friheten”. Lykke til, liksom 🙂
Haha, men det är ju en jättefin idé att plantera ut växterna och ge dem friheten. Det ska jag göra framöver!