Jag har blivit en riktig pelargontant! Det handlar inte så mycket om de vanliga klassiska pelargonerna, utan mer om ljuvliga doftpelargoner. Här kommer några anledningar till varför doftpelargoner är så härliga att ha i hemmet.
1. Vackra blad och ljuvlig doft
Doftpelargoner har oftast väldigt fina blad och ett fint växtsätt. Det är inte främst för blomningen man odlar doftpelargoner. Många sorter har rätt anspråkslösa blommor, som till exempel Marias blomma som får små vita och ganska skräpiga blommor. Andra sorter, till exmpel Dr Westerlund, har ganska svårt att komma igång att blomma. Men till skillnad från vanliga zonalpelargoner så har doftpelargonerna fina blad. Se bara på Marias blomma! Den har små söta blad som bildar skira skyar av bladmassa.
Och så har vi det bästa, doften! Bara nudda bladen och dra in doften i näsborrarna, Underbart! Doftpelargoner finns många olika doftvarianter. Många drar åt citrushållet, men det finns även andra varianter. Marias blomma doftar kryddigt av muskot, Torento doftar Coca cola och så finns det en Äppelpelargon som till växtsättet liknar Marias blomma.
2. Behöver ej ställas undan
Nu vinterförvarar jag inte heller vanliga zonalpelargoner, men det brukar rekommenderas att de ställs undan svalt och ljust under vintern. Doftpelargoner däremot kan du låta stå framme på fönsterbrädan året runt. Dr Westerlund kan bli lite risig under vintern, men det blir ju egentligen alla växter.
3. Ingen ohyra
Det här är ett nog så viktigt skäl för den som tröttnat på tripsinvasioner bland växterna. Jag har faktiskt aldrig varit med om att någon av mina doftpelargoner drabbats av ohyra. De verkar stå emot allt. Jag har till och med råkat ha en Dr Westerlund bredvid ett par ordentligt tripsangripna palettblad utan att den drabbats. Kanske är det så att doften avskräcker?
4. Kulturarv och historia
Av de fem krukväxter som fått märkningen Grönt kulturarv är två doftpelargoner: Dr Westerlund och Marias blomma. Många doftpelargoner har en mycket lång historia i Sverige. Dr Westerlund, eller rosengeranium som är det tidigaste namnet, har funnits i Sverige ända sedan 1700-talets slut. Dessutom var det en växt som var vida spridd även bland fattigare människor, den tog bort dålig lukt och gjorde inomhusluften drägligare att andas in. Även äppelpelargonen, Pelargonium Odoratissimum, har funnits i Sverige sedan 1700-talet.
5. Det finns många spännande sorter
För den som gillar att nörda ner sig och samla på sig många varianter så är doftpelargoner ett bra val. Det finns många spännande sorter att välja mellan, några är lätta att få tag på andra är riktiga samlarsorter kan vara svåra att få fatt i.
Bräkenpelargonen i bilden ovan är en lite ovanligare sort. Den växer spretigt med ormbunksliknande blad och finns i naturligt tillstånd i ett område i Sydafrika. Den har en lite annorlunda doft, mer blommig än kryddig.