En sak jag ångrar idag är att jag inte tog någon stickling av min mammas krukväxter medan hon levde. Hon gick bort för några år sedan och mitt krukväxtintresse hade ännu inte tagit fart så det var inget jag tänkte på då. Idag kan jag tänka att en växt som hon haft och vårdat skulle ha varit ett fint minne av henne. Som att en liten bit av henne fanns kvar att pyssla om.
Nu försöker jag tänka på det och samlar på mig växtminnen när jag får tillfälle.
Den här lilla Tigerbegonian har jag fått som en liten stambit (rhizom) av en 80-årig dam som varit något av en extramamma för mig när jag växte upp. Hon betyder mycket för mig. Hon har haft sin Tigerbegonia i evigheter så det känns storlaget att få en liten del av den. Och en bit av henne, känns det som.
Jag trodde först inte den skulle ta sig, eftersom inget hände under lång tid. Men nu när solen och ljuset kom tillbaka så började plötsligt små fina blad dyka upp och jag är så glad. Jag ska vårda den ömt.
Har du någon växt som betyder lite extra för dig?
Jaa, jag har faktiskt växter från både mormor och farmor och tänker exakt som du säger, att de är fina minnen man kan hålla levande. Sen fick jag en stickling av palettblad av en av mina äldsta vänner som sakta tar över min lägenhet, och min vän är förstås i allra högsta grad levande men det är ju också ett fint minne ^^
(Och hej, ny läsare här! Har planterat om mina växter i helgen och är på världens humör för att låta växterna ta över mitt liv nu, så hittade din blogg när jag googlade lite om just palettblad)
Välkommen till min nördiga blogg 🙂 Vad fint att ha växter efter farmor och mormor, det är ju härliga minnen. Jag tänker precis som du när jag får en stickling av en kompis, det är som en manifestation över vänskapen och som att kompisen lite grann flyttar in 🙂
/Bodil