Jag dök på en c-uppsats i etnologi när jag kollade runt efter krukväxtens historia. Författaren Sandra Neergaard-Petersen har gett uppsatsen det spännande namnet Plastblommor, torra blad och crazy plant ladies. Den handlar om hur vi använder oss av krukväxter för att positionera oss rent socialt. Valet av krukväxter blir en slags klassmarkör. Vissa växter signalerar god smak, medan andra rent ut sagt anses lite trashiga. Längst ned på den skalan hamnar fakeblommor av tyg eller plast.
Sandra Neergaard-Petersen är förövrigt med i ett avsnitt av härliga krukväxtpodden där hon pratar om just de här sakerna. Ett väldigt intressant avsnitt.
Hög och låg status
Hög status har växter som är lite svåra att få tag på, sådana som inte gemene man har i sina hem. Följer man lite växtnördkonton på Instagram så får man ju en hint om vad det handlar om för växter. Ju mer populära växter blir och ju lättare gemene man kan få tag i en växt, desto mer faller den i status. Monstera är en sådan växt som fallit i statusgrad i och med att den finns i snart sagt varenda trendkänsligt hem.
Riktigt låg status har växter som t ex Saintpaulia som min mamma hade sina fönster fyllda av och som man kan hitta i varenda mataffär. Lite kul ändå att jag köpte just en sån för ett tag sedan. Jag har aldrig sett mig själv ha Saintpaulia i mitt fönster, men jag ville ge den en chans. Nu blir jag glad varje dag jag ser den eftersom den påminner mig om min mamma!
Spännande perspektiv
Det är spännande att få det här perspektivet på krukväxter. Jag har nog trott mig vara rätt fri i mitt val av växter, men jag inser ju när jag läst uppsatsen att jag har en massa föreställningar med mig i bagaget. Jag har ju t ex inte velat ha St Paulia, den har känts lite töntig och jagar ju hela tiden nya sticklingar av spännande växter som är svåra att få tag på.